Wednesday, May 21, 2014

Embracing or at least acknowledging shitty characteristics


Need to take a close look at my shitty sides in order to be a more whole person.
Trying to find some sort of core. Am this, not that and so on.
love, warts and all etc. 
how do you do it?
help please. 
-e

have to work on:

too eager to please
always exagggerrrrating
interrupting conversation (hoping everyone else thinks they're in the midst of an Italian movie dinner scene too! Caution: They do not. )
what? at times a poor listener
net junkie
too independent
too dependent
(yes, both are true)
judgmental (though hide it well)
low alcohol tolerance
poor lier
spender


by suppressing less flattering sides have lost essential parts of my being, becoming too split, not in touch with real thoughts and real feelings.

too split, like this. seeing both sides is great but not at the expense reaching any real conclusion at all.



Would like to increase/emphasize: 
Original thinking
Better understanding of good and bad in own writing and ideas - have been doing this for 20 years now, why is this part still so hard? I like it most when it's unpolished/real/unexpected. 
Or, I do know what I like. I just have trouble believing other people will like it too. 

6 comments:

  1. Hej! De här tankarna påminner om känslor jag själv hade efter att ha flyttat utomlands. Inte direkt efter flytten, men efter ett år eller två när allt slutade att vara nytt och roligt hela tiden, började jag känna att min personlighet liksom hade luckrats upp lite? Min identitet började kännas lite diffus, lite dåligt definierad i det nya sammanhanget. På något sätt är ju ens jag ett slags hopkok av historier man tillsammans med sina kompisar och sin familj knåpat ihop. Långt borta ifrån dem tappade hela bygget liksom formen. Den här fasen involverade också en slags häxjakt på dåliga egenskaper, men det hela gick över och både bra och dåliga egenskaper överlevde intakta.

    (Och apropå att avbryta sa min snälla yoga tant: "It's called weaving, and it means you're all good friends.")

    ReplyDelete
  2. åh mer! mer! vad hände sen? är du kvar utomlands eller tillbaka i sverige?

    ReplyDelete
  3. Jo, kvar utomlands, och vad hände egentligen sen? Jag tror att den där lilla delen av reptilhjärnan som omöjligt kan förstå hur man kan befinna sig så otroligt långt bort ifrån allt det gamla välkända till slut verkar ha landat!

    Jag kan verkligen förstå den, det är ju jättekonstigt hur snabbt man kan ta sig hur långt bort som helst, det vore väl egentligen underligare om INGEN del av hjärnan tryckte på den existentiella panikknappen då och då. ("Jaha men det här med att lämna flocken och byta kontinent, hur tänkte du där?" skulle den bli frågad, och sen skulle den få sparken.) Efter ett tag växer det rötter på det nya stället och då blir den upptagen med det och lugnar ner sej. Eller så åker man tillbaka hem, men hursomhelst ordnar det sej!

    ReplyDelete
  4. var är du? väldigt nyfikna hälsningar
    -emi

    ps. bodde utomlands när jag var yngre, detta är annorlunda men av anledningar jag inte har skrivit om på bloggen. en människa jag älskar så mycket är sjuk i Sverige, känner mig så kluven till att vara här. Men min familj är här. hur ska man göra. min kropp är här, mitt huvud där. på båda platserna.

    ReplyDelete
  5. Jag bor i Portland i Oregon! Kan verkligen relatera till ditt problem, jag har sjuka familjemedlemmar både här och hemma, så det kan kännas som att det inte går att göra rätt. Skype har faktiskt hjälpt mycket, men om det inte finns mycket tid kvar har jag (hittills) valt att resa, och varit väldigt glad att jag gjort det... efteråt. Även om det bara rör sig om en vecka eller några dagar, ett kort besök kan också betyda väldigt mycket. Det är ju knepigt att ordna alla praktiska saker men när stora svåra saker händer börjar en massa oväntat stöd plötsligt materialisera sig har jag märkt!
    När jag bodde utomlands när jag var yngre skulle jag aldrig ens ha tänkt på det här, men nu när jag är äldre och mina föräldrar blivit gamla har tid verkligen blivit en mycket viktigare faktor. Svårt.

    ReplyDelete
  6. tack emily!
    ja, skypear och reser också.

    du får gärna maila mig direkt på emi@lovegun.net om du vill, vi verkar vara lite i samma sits.

    ReplyDelete

I welcome any comment, so happy to hear from you.