Där ligger du, mitt barn, på golvet i butiken och är arg. Dina skrik som till 100% består av orättvisa påhopp på mig (du är en bajskorv, dumma mamma, dumma dumma mamma, mammakorv) ekar mellan kakel och kyldisk. Jag skriker inte tillbaka. Jag lyfter lugnt upp dig. Vi går ut ur affären. Jag gör så för att jag är din mamma. Och för att du fortfarande är för liten för att förstå att jag skämtar med dig om Strindberg om jag skulle säga till dig "vi ses i min nästa bloggpost" när du ligger där på det kalla golvet.
