Inför mitt kommande JOBB på Mallorca fick jag höra att jag hade rätt färg i ansiktet men min kropp diskades på grund av dess blekhet. Nedstämd av detta, men upprymd av den BOOSTING jag fått av Parisa Amiri (det är för er, hennes läsare som lockats hit jag skriver denna post) gjorde jag imorse en jpeg för att illustrera ett fint och perfekt färgat ansikte monterat på det som för en del alltså är en alltför blek kropp. Men det kändes för mycket att lägga upp den.
På väg till STÅSOLARIET (nyhet! fanns ej på 80-talet när jag sist solade solarium!) som jag var tvungen att besöka för att åtgärda blekheten hade jag Niki med mig. På väg över Östermalmstorg ser jag Parisa tillsammans med en annan mycket snygg person som jag glömt namnet på för just när jag ser att Parisa även känner igen mig blir jag så till mig att jag kör barnvagnen rätt in i ett stenblock.
"Anna Nicole Smith-effekten" säger Parisa, ni vet som när folk körde av vägen till höger och vänster på grund av Anna Nicole för H&M och det var ju sant även om det också är sant att jag ofta gör sådant, tillexempel hällde jag en mugg kaffe över min vita klänning när jag första gången skakade hand med Hermine, Elles chefredaktör. Och ni som läst Letters to Marc Jacobs vet att det inte var enda gången det inte blev som jag tänkt mig. ex1. ex2.
Sedan skulle jag sola i det där konstiga solariet och hade Niki med mig. Jag hade tänkt att hon kunde sitta och kolla lite film utanför men så såg jag den här skylten...
och det kändes inte bra, det kändes trashigt, att lämna det käraste jag har min macbook air,
min dotter, på ett ställe där det skulle vara sådär.
Så Niki fick följa med in i båset där ståsolariet stod och medan jag stod inne i själva kuren hör jag det avlägsna ljudet av mitt lilla barn som ropar "mamma, mamma" och jag tänker att nu har det hänt, någon som inte borde vistas i lokalen är ute efter henne och här står jag naken med dubbla handdukar på huvudet för jag vill inte bli brunare just i ansikte! Jag störtar ut för att hjälpa henne ur krisen och slita henne ur förövarens armar - då visar det sig att Nikis desperation beror på att hon har pausat My little pony i iPhonen av misstag och efter att jag har hjälpt henne en första gång får jag sedan springa in och ut hela tiden och hjälpa henne och jag tänker att det är såhär det är, livet.
